Aino Ackté (23.4.1876 – 8.8.1944)
Aino Ackté var en av sin tids mest firade operaartister i Europa och en av den finländska operans pionjärgestalter. Aino Acktés föräldrar, Lorenz Nikolai Achté och Emmy Strömmer- Achté var bägge musikaliska eldsjälar och på många sätt engagerade i musiklivet. Aino Ackté inledde sina sångstudier under ledning av sin mor. Redan vid sin debutkonsert som 17 – åring väckte hon uppmärksamhet med sin rena och lediga sångteknik. Hon hade enorm framgång och redan följande höst åkte Aino Ackté till Paris där hon antogs till konservatoriet och till Edmond Duvernoys sångklass som den bästa av 197 sökande.
Efter den treåriga utbildningen engagerades Aino Ackté vid Stora operan i Paris. Rollen som Margareta i operan Faust av Gounod blev en veritabel succé. Aino Ackté var i sex år anställd vid operan i Paris och under den här tiden övergick hon från lyriska till mer dramatiska roller och uppträdde bl.a. i Wagners operor. Då hon var på toppen av sin karriär turnerade hon i Europa och uppträdde på de stora musikscenerna i Paris, London och i Tyskland. På Metropolitanoperan i New York sjöng hon åren 1904-1906.
Aino Ackté gjorde en betydande insats för den finländska operakonsten. Hon var med om att grunda Inhemska Operan, som senare kallades Finska Operan och till sist Finlands nationalopera. Under somrarna 1912-1916 och 1930 anordnade hon operafestspel på Olofsborg. Hon verkade också framgångsrikt som lärare.
Utomlands upphörde Aino Ackté med sina offentliga framträdanden redan år 1913 och den sista rollen i Finland var Tosca år 1920 på Finska Operan. Aino Acktés glansroller var Margareta i Faust, Elsa i Lohengrin, Elisabeth i Tannhäuser, Tosca och Strauss´Salome som blev Aino Acktés käraste roll.